För några veckor sedan så kastrerade jag min katt Naddi (Brunspotted brittiskt korthår född 05-03-08), det gick väl inte så bra, hon fick en suturglidning och blödde en hel del, efter det fick hon öppnas upp igen och vips hade hon ett bråck istället. Lilla stackars Naddi. Vi fick en tid igen nu den 20 april (igår) men när vi var där så tyckte han att vi skulle avvakta, för bråcket har gått ihop sig väldigt bra.. Dock tycker jag att det verkar som att hon är lite besvärad, hon har spytt en av dagarna och idag har hon verkat väldigt skum. Jag får se om jag ringer in till veterinären igen och ber att han fixar det där på en gång eller om vi avvaktar lite så att hon hinner återställa sig från dom tidigare operationerna till fullo.
När jag var uppe i Umeå var jag hundvakt åt gamle Memo. Han är en röd engelsk cockerspaniel född 99-06-15. Memo bor numera hos mina föräldrar sedan några år tillbaka på grund av att jag studerade och inte var hemma så mycket amt att han har någon form av lätt epilspsi. Han har börjat bli till åren, fyller 10 år i sommar. Det märks, tänderna är inte som dom brukar och han är lite stel. Men han är en underbart snäll hund, Naddi (som var med upp till Umeå när jag hälsade på R. i några dagar) var helt överlycklig över att få träffa honom, hon kråmade och hade sig. Nedan är en bild på Memo under en av promenadturerna på Umedalen. När han var yngre, ca 3 år, så bodde jag där, så det är välkända cykelbanor vi gick runt på.
Överhuvudtaget har det varit fantastiska två veckor. Jag har fått vara med älsklingen hela tiden. Det har varit helt underbart att slippa se honom åka iväg efter några dagar här. Vi har hunnit med att vara på kryssning med K. och T. med, det var riktigt trevligt. Jag checkade dock in till rummet rätt tidigt (kring 1) feber och alkohol är ingen direkt hit. Men det var riktigt kul!
I morgon är det dags för R. att åka hem igen, det känns ofantligt jobbigt den här gången. Vet inte varför, men det blir jobbigare för var gång. Vi har varit tillsammans nu i strax över 8 månader och jag är kär som aldrig förr. Självklart är det inte lätt att ha ett sådant här distansförhållande, men det måste gå. Det tenderar bli lite halvjobbigt sista dagarna innan han åker, man känner separationsångesten komma krypande. Men vad gör man, det är bara att gilla läget. Förhoppningsvis är det inte för alltid, utan att vi får någon ordning på vardagen förr eller senare.
Med skolan går det sådär, det har varit mycket senaste tiden och jag har känt mig hängig. Har börjat så smått med statistiken och haft mitt första handledarmöte. På torsdag ska jag åka till skolan och få hjälp av en lektor på skolan att få iordning på statistiken. Annars så skriver jag på och läser främst, så gott det går.
Nu är det dags att skriva klart här och bara njuta av sista kvällen med älsklingen. Kommer sakna dig en massa, R!
På återseende.
Lillskruttan fick jättefina kläder av mormor och morfar! (Men mamma hade valt ;) )
Ser ni likheterna på N. och flickan på tshirten? :P
Jag ska försöka att ta bilder på stövlarna och jeanstighten jag köpte senare, men jag misstänker att det inte kommer bli de närmaste dagarna. Jag har tokigt mycket på skolan och mycket annat som måste fixas. Det skall lämnas in papper, sägas upp bilplatsen osv osv. Mycket nu.
