Midsommarafton och... regn?

Hej och hå, midsommar. Nu är det snart vinter igen! Med tanke på senaste veckans väder så känns det som att vintern är närmare än vad sommaren är. Vaddå sol? Jag säger som min yngsta dotter sa häromkvällen innan dom skulle sova.. (Ni får tänka er en liten tjej på snart 4 år som inte kan säga "r" och säger "t" istället för "s".. )

-Mamma, om jag skriker på vädret och säger att jag vill ha sol.. blir det fint då? (Mamma, om ja kjikej på vädjet å säjej ja vill ha sol, blij de fint då?"

-Nja gumman, det fungerar inte riktigt så, vädret det är inget vi kan styra över..

-"Skriker": JA ILL SOL! BÅTT REGN, BÅTT REGN!"

-Haha, du är söt du..

-Mamma! Titta, solen finns.. Den äj inte båtta! Den haj gått upp!
(Klockan var ungefär 1930)

Ja, som sagt, sol, vad är det? Det känns som att det är ett inslag i vardagen som har försvunnit. Nu, under tiden ag skriver det här, så blir det ljust och mörkt om vartannat. Det är en faslig massa olycksbådande moln på himlen och midsommarfirandet klockan 13 ligger relativt risigt till. Men barnen har tagit på sig sina ljusa, blommiga och fina sommarklänningar, dom ska fira midsommar. Ja, regnjackor och stövlar på, sedan ser vi hur länge vi håller ut.

Undra när det var bra midsommarväder sist? jag kan nog faktiskt inte minnas. Förra året var vi ju med släkten på Norrbyskär.. Då var det kallt och regn i luften.. Året innan det så separerade jag och exet, undra om det inte var fint väder då? I alla fall en kort stund, vi var på rönneberga det året minns jag. Innan dess kan jag nog inte minnas annat än regn, regn och lite mindre regn men snorkallt.

Jag längtar till den dagen man bor i hus eller i alla fall har en uteplats, jag vill ha lite space att kunna ordna någon mat och bjuda hit några och hitta egna midsommartraditioner. Det blir nog ett projekt för framtiden, såklart.

Annars så, jo, jobbet rullar på, nästa vecka blir det att börja lite tidigare igen. På onsdag har vi städdag på jobbet med, så då måste jag nog försöka lösa hemfärden på något sätt, om jag inte kan få städa på morgonen istället så jag kommer hem i tid. Måste ju lämna bilen.

På återseende!

Ibland är det än svårare..

Jag frågade killen om han kunde diska/börja diska i morse då jag hade tänkt dricka upp kaffet i lugn och ro. Svaret var något intressant.

"Jag orkar inte och jag har precis smörjt in händerna.."

Ibland blir man full i skratt. Det verkar inte lätt att vara karl på 2000-talet.

Ibland blir det fel..

Min äldsta dotter kikade ut genom köksfönstret i morse och utbrast;

"Mamma! det är dammigt ute.. Verkligen jättedammigt."

Dimmigt och dammigt är ju rätt lika i alla fall! och grått är det.

Mona är en "söt liten flicka"..

Ja, alla vet vi ju att barn är väldigt intressanta av sig i vissa situationer. Min yngsta dotter är 3 år och har kommit in i det här stadiet då allting skall kommenteras. Det kan vara allt från "Här bor du, mamma" eller "Mammas röda jacka är röd". Sådär lagomt, konstaterande. 

Idag så var vi som tidigare nämnt på Skansen. Väl där så åt vi lunch på resturang Soliden. Vi käkade i lugnarns ro och när maten var uppäten så sprang killen ner och lade i mer pengar för parkeringen. Jag och barnen satt kvar vid ett bord lite "avsides" och helt plötsligt slår sig Mona Sahlin och någon annan kvinna ner vid "vårt" bord. Jag sitter och funderar lite kring hennes utseende och kom på mig själv med att tänka både "Oj, har hon gått upp i vikt" samt "Shit, hon är inte så vacker inte.." 

N. har varit väldigt nyfiken om våra nya bordsgrannar och frågar lite försynt vad dom heter. Självklart frågade hon lite för tyst, så den frågan fick hon inget svar på. Jag visste inte heller riktigt vad jag skulle säga, så jag svarade att jag inte visste och att om hon ville veta så fick hon fråga själv..  Så hon vänder sig om mot mig igen och säger;  

"Mamma.. Titta vilken söt liten flicka!"

samtidigt som hon tittar på Mona Sahlin. Mona uppfattade vad hon sa och skrattade till och svarade N. med sin absolut mest diplomatiska halvhesa röst;

"Haha. Ja.. Du är rätt söt, och liten, du med". 

Jag kunde inte göra annat än le åt min lilla skrutt. N. är så rolig ibland! Men sedan, bara för att verkligen kunna konfrontera henne med vad hon ansåg om Mona Sahlin så tog jag ett kort.