Pendel och åkande.

Vissa dagar blir bara sådär knasiga från start. Idag var en sådan dag. Dock så har jag tagit hela morgonen och förmiddagen med ro, tänk vad ett bra humör kan göra.

Barnen vaknade kring 4 i morse och tyckte det var dags att kliva upp. Främst minstingen tyckte det och uttryckte något i stil med "Jag har legat i sängen för länge och jag mår inte bra av det". Det kanske hade varit roligt om klockan varit 9 och jag var utsövd, men klockan 4 på morgonen är man inte upplagd för att skratta. Hur som helst så kom hon kring 5.45 och kunde absolut inte somna om, så hon fick krypa ner hos mig tills det var dags för mig att kliva upp (20 minuter senare). Äldsta dottern får jag alltid väcka på mornarna.

När både tjejerna hade vaknat så kollade vi på lite bilder och vips var klockan lite väl mycket så det blev att skynda sig rätt mycket. Vi halvsprang till dagis, skrattandes. Är det vanligt att man gör så? Jag brukar dock försöka göra mina stressigare mornar lite mer roliga för dom, ledsna barn på mornarna vid lämning på dagis är inte roligt. Vi mötte en av deras gamla dagisfröknar som tyckte vi såg alldeles för glada ut klockan 07.25.

Väl på dagis blev det ett snabbt lämnande eftersom jag ville hinna med 07.41 pendeln. Jag hann, med råge. När jag kom till stationen så visade det sig att det var signalfel mellan Gnesta och Järna. Tiden för avgång ändrades hela tiden och det slutade med att pendeln kom och gick klockan 08.03. Väl i Södertäljehamn fanns det inget tåg på perrongen så det blev att vänta där med. Klockan 08.27 var jag dock på väg mot Sthlm C. Fördelen med att det tar längre tid än vanligt på mornarna är att jag hinner läsa Metro och lite ur en bok. Dagens Metro behandlade väldigt intressanta ämnen såsom hur statusuppdateringar och twitter kan tolkas vid rekrytering. Undra vad min blivande chef hade sagt om mina uppdateringar? Jag är härmed chefen och skall bilda en uppfattning utifrån statusuppdateringarna. Som exempel:


Torsdag! Nora startar dagen med att sjunga "Valpen min". Själv siktar jag på att förtärna min definition av det "Svarta guldet". - Morgonpigg människa med positiv syn inför dagen. Använder kryptiska kopplingar och stavar dåligt.

Ser på Bonde köper fru. - Verkar inte ha mycket att göra på vardagarna. Håller sig ajour gällande tv-serier, risken finns att det är det enda hon kan kommunicera kring.

har läst ett mail och ser sådär fånig ut. - Hon verkar onekligen ha självinsikt och har inte några problem med att göra bort sig.

Synoptiska meteorologin. Snart kan jag identifiera luftmassor. - Lägger små detaljer på minnet och verkar onekligen lite väl ambitiös i sitt statusuppdaterande. Koncentrationen är kanske inte alltid optimal.

Gnocchi och kyckling fräst i vitlök och färska örter med svamp. Detta tillsammans med örtkryddad tomatsås och en grönsallad. Ibland tycker jag att jag är duktig. - Kanske för höga ambitioner och krav på sig själv. Snudd av osäkerhet och vill ha respons. Ambitiös.

Summan av allt är att jag tror att det är viktigt att vara lite försiktig i vad man skriver i en blogg. Att smutskasta chefen och arbetskamraterna är ingen hit. Sedan en reflektion angående en av statusuppdateringar som beskrevs i artikeln; Det är bra att kunna stava om det är ett jobb som kräver skrivkunskaper som man söker. Det ska jag lägga till minnet.

I Metro stod det även att "Perfekt stekt älg får du vid en innertemperatur på 63 grader". Det ska jag också lägga till minnet.

Förkorta veckan..

Jag och en kompis har haft en diskussion från och till angående att förlänga helgen med en dag. Vi har lagt fram våra olika förslag till andra människor men åsikterna om vilket av våra förslag som är bäst går liksom -rejält- isär.

Jag tycker att OM man skulle förlänga helgen så skulle jag hellre vilja ha fredagen ledig, hon å andra sidan tycker att måndagen är den "värsta" dagen och skulle således vilja ha måndagen som den lediga dagen.

Mitt argument för fredag är att om man väljer att vara ledig på måndag så kommer tisdagen ta över måndagens roll som "första arbetsdagen på veckan" och således kommer samma känsla infinna sig på tisdag som man annars hade haft på måndag. Så, fredag då, varför fredag? Jo, för att om man är ledig på fredag har man en chans att göra "allt" man måste göra på fredagen, man kan planera in helgaktiviteter även under fredagen utan att vara dödstrött och helgen kommer kännas mycket längre. Söndagar är ju helt enkelt gjord för att "inte göra något", affärerna är ju i princip stängda på kvällarna, det är lågtrafik och inte så mycket att göra, en perfekt dag att ha som "vilodag" innan den nya veckan börjar.

Vad tycker ni? Måndag eller fredag? :)

Som ni märker så är även vi som tillhör den Naturvetenskapliga fakulteten på Universitetet väldigt filosofiska och våra lunchsamtal är verkligen intressanta ibland.

Ibland..

Jag bestämde mig för länge sedan, i samband med att jag startade bloggen, att jag inte skulle skriva något som helst personligt.. Varför kan man undra sig, och det är en bra fråga. Jag har för det mesta skrivit saker som är positivt, inte gått ner så mycket på djupet, utan bara försökt att skriva av mig lite kring saker som jag trott att någon skulle vilja ha någon glädje i att läsa.. Jag tror faktiskt inte att jag har skrivit något om mina tankar, funderingar, reflektioner, glädje, gråt ur en personlig synvinkel där mina närmaste nämnts. Det första jag egentligen skrev med lite personlig prägel var nog de olika inläggen om hundarna..

Varför skriver jag då inget om vad som egentligen snurrar under skallbenet, mina funderingar, tankar, drömmar och mardrömmar? Jo, för att det är så himla lätt att allt misstolkas, att allt bara, blir fel. Någon läser bloggen som i sin tur berättar för någon annan att "Nu mår Anna jättedåligt och håller på att riva lägenheten", denna pratar sedan med den tredje som läser ur något helt annat och sedan så får en fjärde reda på allt och bloggen besöks av människor som man inte ens trodde kunde komma ihåg ens namn..

Det är trots allt lite skrämmande att inte veta vilka som läser bloggen.. Min blogg är så pass "okänd" så jag tycker att det borde vara folk jag vet vilka dom är som läser, men ändå så känner jag mig så himla utlämnad av att inte veta. Jag skulle kunna göra bloggen "hemlig" med lösenord och hela baletten.. Men samtidigt så vet jag till slut inte vilka eller vilka jag kommer skriva för, mig själv eller för någon annan? Kommer jag tycka att det är lika "roligt" att blogga då eller kommer jag försöka hålla innehållet i bloggen i linje med vad de jag vet läser bloggen är intresserade av att läsa?

Jaja, det här är egentligen ett rätt onödigt inlägg. Vi får se om jag kanske göra vissa ändringar i vad som kommer behandlas i bloggen.. Det känns så, men jag är osäker. Till dess fortsätter jag att rapportera om oväsentliga saker och skippar att blogga vissa dagar.

Det blir enklast så.

På återseende!

08a land.. och alla vilda djur..

Under den senaste tiden så har jag sett väldigt många djur häromkring..

Vi kan börja utanför lägenheten. Här utanför har vi några igelkottar som huserar. Dom springer omkring och grymtar och letar mask i gräset.. Söta är dom och dom verkar inte särskilt besvärade av att man är nära, i alla fall inte den ena, den andra är lite mer mån om sin framtid och springer och gömmer sig..

Sedan har vi resan till jobbet.. De mornar jag var klockan 5 på jobbet tidigare i somras så stötta jag alltid på en räv som spatserade. Ena dagen sprang den målmedvetet över en lägda medan den en annan dag kutade över vägen 100 meter framför bilen..

Rådjur finns överallt, verkligen. Jag ser oftast några stycken på väg till jobbet varje dag.
Häromdagen så såg jag även en älg som stod och mumsade glatt på en åker. Jag var såklart tvungen att stanna och ta en bild och älgen stod där och glodde på mig som om den tyckte att jag var helt fläng i bollen.

Utanför jobbet så har vi en stor lägda som inte används till något, där ute ser man allt som oftast rovfåglar och harar. För någon vecka sedan så såg jag en fiskgjuse som ryttlade över lägdan.. Den häckar troligtvis vid Yngern..

Nedan kommer lite bilder. Bilden på fiskgjusen är dock tagen förra året vid Ågesta Naturreservat då vi hade en exkursion där ute..

Igelkotten som inte är lika rädd..

Älgen som jag stannade och fotade häromdagen..

Ryttlande fiskgjuse på nedersta bilden.. Det är samma fiskfjuse på övre bilden.

Varför händer det alltid när man inte är riktigt hundra?

Undra om det är så att alla som är mer estetiskt lagda arbetar bäst under någon form av psykologiskt depptryck? Jag har alltid tyckt att konstnärer, designers osv verkar ha ett speciellt sätt att vara. Dom är lite frånvarande, lite som att dom svävar i det blå. Ibland försvinner dom i flera dagar in i någon form av trans, deppiga, jävliga, sura, tråkiga, men fasiken vad dom producerar! Hur kommer det sig att inspirationen och ideérna kommer när hjärnan egentligen har annat att bearbeta? Det måste ju vara någon form av flykt från verkligheten.. Man gömmer sig i sin egen fantasi, börjar skapa, använder händerna, hjärnan och inspirationen och kanske till och med ilskan och även gråt, till att forma olika typer av material.. Det MÅSTE ju vara så.
Jag har rätt många ideér på saker och ting.. Jag gillar att fixa och dona. Tyvärr är mina kunskaper och färdigheter rätt begränsade. Jag har fruktansvärt många ideer i tankarna allt som oftast, saker jag vill göra, måla, sy, rita, bygga.. Hade jag haft pengar och någonstans att hålla till så hade jag nog inte gjort annat än pysslat, det bor kanske en liten estet i mig med? ´Men den där lilla ambitiösa och fokuserade tjejen verkar bara komma fram då jag har allt annat i skallen..

Som idag.. Idag har jag fixat ett överdrag till soffan. Jag har haft det i skallen ett tag, köpte tyg när jag var uppe i Umeå i våras.. Men det har aldrig blivit av. Nu däremot har jag fixat det, snabbt gick det också. Min symaskin gick varm och det var riktigt skönt att kunna rensa tankarna lite..

Egentligen ska jag göra kuddar med, av ett annat tyg, men eftersom det är så vintrigt så låter jag bli tills vidare. Däremot är jag sugen på att göra något av tyget jag köpte i Tanzania.. Fruktansvärt fult tyg egetnligen, men häftigt. Dock behöver jag köpa en dragkedja först och det har jag inte gjort.. Kanske i morgon?

Här kommer lite bilder..

Första bilden visar "soffan" med madrassen på. Innan det hade jag ett överkast där, gammelrosa. Men det har minstingen fått "ärva" eftersom katten envisas med att sova i hennes säng och håra ner.. Bilden är exklusive kuddarna som normal sett är där..

Tyget är ett gammelrosa möbeltyg som jag köpte mycket mycket billigt på Ohlsons tyger i Umeå. Varför hittar jag inget bra ställe att handla tyg på här? Ohlsons är helt klart bästa stället, det finns sjukt mycket snygga stuvar och oftast till mycket angenämt pris..

*mäta mäta klipp klipp* Jag måste ju visa att jag faktiskt var noga. Nu kommer mamsen bli stolt..

Såhär blev resultatet i alla fall.. Nu ser det helt klart bättre ut..

Hundsjuk..

Hundsjuk. Ja, det är bara förnamnet. Jag är är så himla hundsjuk att det finns inte.. I söndags när vi åkte tillbaka från Dorotea så mötte vi upp T. i Sundsvall. Det är lite av en tradition att stanna där och käka på Max med honom. Hur som helst så har herr T. numera en "liten" hund hemma. En schäferhane som kallas Roxx. Han strax 4 månader och, enorm. Jag som är van med lite "mindre" hundar blev rätt imponerad av hans storlek. Hur som helst, han är en riktigt fin krabat, jag gillar verkligen hans färger.

Schäfer är en ras som jag faktiskt är lite intresserad av, tyvärr så är hälsan lite av ett orosmoment. Ledstatistiken rent generellt är inte något att hänga i granen och min personliga erfarenhet har lett mig in åp att vara rätt skeptisk till just den rasen, inte på grund av lederna, men även på grund av allergiproblem som jag har sett en del hos dem.

Men ändå, trots allt, är det en ras som intresserar mig. Jag har träffat en hel del väldigt trevliga individer, men även individer som jag varit mer tveksamma till. Mycket beror dock på ägarna, det kan jag definitivt säga. Det är en rätt krävande ras, dom kräver sina rutiner och en fast men vänlig hand. Jag har sett en del ägare som verkar ha skrämts lite av deras hundars fysiska attribut, som har backat och ignorerat bort helt förkastliga beteenden i redan tidig ålder. Det är inte alls bra.

Här hemma har vi diskuterat lite kring det här med hund och vi är båda överrens om att vi vill ha hund inom den närmsta framtiden. Jag personligen försöker att vara lite realistisk. Jag vill mer än gärna ha en hund att kunna arbeta med, satsa på räddning, lydnad eller sök. Absolut, ingen tvekan om saken. Men frågan är om det är rätt tid för det nu? Jag har kommit mig bort från hundvärlden under ett ta nu och känner mig lite ringrostig, barnen är relativt små och kräver fortfarande mycket tid öven om dom med är väldigt positivt inställda till en hund. Att sticka iväg och träna på klubben några timmar i veckan samt befinna sig ute i skogen någon timme per dag känns faktiskt inte helt omöjligt, men jag vill vara realtistisk. Kommer vi att ha möjligheten att ha en hund som vi vet kommer kräva allt, och lite till om det vill sig så?

Personligen känner jag mig osäker. Jag behöver nog komma in i hundägandet igen, komma mig ut på klubben, känna av mina intressen, lära känna folk som kan var till stöd och sedan, när barnen blivit lite äldre, skaffa mig en lite mer krävande hund. Nu är det inte så att jag inte vill aktivera min hund. Missförstå mig inte. Det är bara rätt stor skillnad mellan en hund och en hund. Lite som att jämföra en Audi RS6 med en Koeningsegg CCR-bil. Båda har mycket under huven, den ena är en mer funktionelig högpresterande personbil medan den andra en exeptionellt snabb bil men ofunktionell familjebil. Den är mycket mer.

Inom brukshundsvärlden funderar vi lite kring en schäfer eller en malinois. Malinoisen tilltalar mig mest på grund av deras sätt men även att dom är friskare rent generellt. Schäfern tilltalar mig estetiskt och funktionellt. Men allvarligt talat, vill jag inte att vi kan ha en hund där kidsen kan vara delaktiga, få växa med hunden, ha möjlighet att engagera sig i hunden om några år? Jo, det vill jag. Jag tvivlar lite på min förmåga och kunskap att kunna forma en hund i den kalibern till något som jag kan låta mina barn engagera sig i. Vem låter sin 16-åring övningsköra i en Koeningsegg CCR med trasiga bromsar och ej tillfredställande styrning? Inte jag i alla fall.

Jag vet att jag kan, jag har motivationen, delar av kunskapen, intresset. Men, räcker det?

Personligen känns det som att jag i första skedet vill ha en mer "lagomhund". En hund som har de kvaliteerna jag vill komma åt, arbetsintresset, storleken, hälsan, men som är mer "överkomlig", där ett darr i styrningen inte kan ge alldeles felaktiga resultat.

Frågan är bara om jag är feg? Jag undrar om jag inte är det. Det finns ju faktiskt olika modeller hos Audi som kanske är mer tilltalande lika så som det faktiskt inte är ett måste att köpa en Koenigsegg om man vill kunna ta sig snabbt fram.

Ja, det här tål att funderas över. Hur som helst är jag medveten om mina och R, samt familjens, gränser. Jag kommer inte tillåta oss själva till ett förhastat beslut, DET är i alla fall dagens sanning.

Här nedan har ni bilder på "lille" Roxx.

Min lilla Memo och lilla N. Saknar honom och saknar barnen. Dom är i Finland med sin pappa..

Tillbaka till verkligheten..

Nu är jag tillbaka igen i Sverige.. Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig väldigt mycket. Inte bara om Afrika utan även om mig själv med. Tyvärr har det inte funnits möjlighet att uppdatera bloggen så det har varit väldigt tyst från min sida men det ska det bli ändring på!

Jag ska blogga senare under helgen om första tiden i Arusha och Babati så får ni se lite bilder och läsa om vad som hänt. Nu ska jag dock ta tag i lägenheten, det behövs.

KRAV, ekologiskt och Scan...

Jag vaknade i morse på riktigt bra humör. Satte mig ner vid köksbordet, drack en kopp kaffe, åt min omelett och läste i SvD. Vips så fastnade jag såklart vid en artikel om ekologisk uppfödning, Krav och produktionseffektivitet. Det här är ju i och för sig ingen nyhet, viljan att nyttomaximera produktionen är ju i princip det som är målet och detta har nämnts redan innan i media.

Här kan ni läsa artikeln!

Scan får kritik; där är jag helt och hållet med. Att Scan, som en av Sveriges största producenter av köttprodukter har har valt att "bunta ihop" de traditionella "KRAV"-grisarna tillsammans med de icke så traditionella "EU-ekologiska"-grisarna har upprört många och detta har fått kritik. 

I artikeln som publicerats på SvDs nätupplaga (samt i pappersupplagan) intervjuar man ev an Sveriges "största" KRAV-producerande grisuppfödare, Bengt Edsgård. Han menar att han måste lägga om produktionssättet för att kunna öka Scans ökade efterfrågan av ekologisk fläskkött och detta skall implementeras genom att gå över från KRAV-certifierade djur och djurhållning till Eu-certifierat. Vad detta i stort innebär för honom är att han kommer få en produktion som inte är lika arbetskrävande men mer lönsam, detta bland annat genom att dra in på grisarnas möjlighet till utomhusvistelse mellan maj till augusti. (Detta är obliogatoriskt inom den KRAV-certifierade produktionen) 

Jag kan inte låta bli att känna mig lite lurad på konfekten redan innan. Jag känner besvikelse på Scan, djurhållningen här tar direkt ett steg bakåt genom att legimitera det under någon form av, som man nämner i artikel, "Krav-light". 

Jag hoppas för Scans skull att man väljer att upplysa konsumenterna om vad det egentligen innebär att man har gått från just "KRAV" certifierat till EU-ekologiskt. Det här är skandal Scan.

Visst, jag köper det här med att man ibland väljer att kompromissa. Men, att kompromissa såhär mycket känns inte bra. 

Själv funderar jag på att sluta äta fläskkött och bojkotta Scan! 

På återseende.

Lite allt möjligt..

Bloggandet dog som av en hel del efter det att Blondie försvann. Men nu ska det väl bli någon ordning på kaoset! Här kommer en liten sammanfattning på senaste tiden;

• Jag klarade tentan och således förra kursen. Skönt!
  
• Jag har två böcker som jag ska försöka läsa när jag har lyckats med att läsa klart all litteratur inför tentan; Dessa är Tyst Hav (Tack Albacob:en!!) samt en bok om Lissabon-föredraget (Tack K.!). Undra om jag börjar bli mer eller mindre skadad av mina studier? 
• Jag fick en present idag från Telge Energi; Det var ett pepparkaksmått i form av ett vindkraftverk. Vad säger ni om det va? Passar som in i hela den här terminen känner jag.
• Äldsta dottern har vattkoppor nu.
• Jag har tenta igen på fredag, håll alla tummar! Eftersom jag är hemma med barnen blir det lite dåligt med tid till att plugga, så det är rätt sena kvällar numer. Men det löser sig garanterat.
• I slutet av Februari bär det av till Tanzania (Babati) i 3 veckor och sedan blir det 1 vecka i Zanzibar. De tre veckorna i Babati komme rinnehålla insamlande av data till exjobbet. Veckan i Zanzibar blir semester! Det ska bli riktigt skoj. Ser verkligen fram emot det.

Detta var väl en liten sammanfattning. Jag skall försöka blogga vidare när jag har orken och tiden. 

Förresten.. Vad tror ni om GM:s försäljning av Saab och vad tycker ni om att staten skulle gå in som tillfällig ägare till ex Volvo och Saab? (S)ahlin har uttalat sig till DI och låter positiv till ett övertagande, men som sagt, vad tror ni? Jag skall, vid tillfälle, berätta lite om min ståndpunkt i frågan! Här hittar ni artikeln och kommentarer på DIs sida!

Klimatsmart mat?

Jag rekommenderar er att läsa artikeln i Svenska Dagbladet, skriven av Henrik Ennart, som handlar om kyckling-racet, klimatsmart mat. Riktigt tänkvärd artikel och väldigt talande bilder.



Jag känner mig lite tvetydig inför det här med kycklingen. Klimatsmart i all ära, men kycklingarna växer alltså från 67 g ägg till 2.4 kg kyckling, på 33 dagar. Deras lungor som växer långsammare än kroppen har problem att syresätta kroppen och kycklingen får bland annat ödem och liknande. Den intensiva uppfödningen och förfiningen av de olika kycklinglinjerna har gett skelettproblem och minskad genetisk variation. Ennart skriver;

Alla de 72 miljoner kycklingar som produceras i Sverige under ett år kan följas tillbaka i fem släktled till ett 100-tal elitdjur. Även utomlands är chansen stor att den kyckling du sätter tänderna i har samma gammelmormors mor från Arkansas som den du åt hemma.

Det är rätt illa.


Ennart skriver även;

Lantmännen har räknat ut att ett kilo av Kronfågels kycklingar ger 1,7 kilo koldioxidekvivalenter, det är mindre än för annat kött, men fortfarande som åtta kilometer i en Volvo V70 2.0.

Klimatsmart? Jag vet inte alls. Det är självklart betydligt mycket bättre än nötkött och fläskkött. Men dessa fyller även andra funktioner, som att hålla landskap öppna.


Avslutningsvis vill jag citera vad Ennart skrivit i sina sista meningar i artikeln. Väldigt tänkvärt.

På Kronfågels slakteri i Valla slaktar man nu fåglar som väger 2,4 kilo istället för 1,9 kilo, trots att det ökar risken för benfel och sjukdomar.

Orsak?

Fler kunder än någonsin vill åt de stora vita bröstfiléerna från klimatsmarta kycklingar

Jag rekommenderar er starkt att läsa artikeln och begrunda lite av de argument som männen som Ennart intervjuar har. Kolla även på bilderna som är tagna av Lars Pehrson, fantastiska!

Här hittar ni en länk till SvDs hemsida och artikeln i fråga.

Ibland..

Ibland lyssnar man på låtar som man verkligen känner väcker tankar inom sig. 3 Doors Down har skrivit en låt som heter It's the Only One You Got, den är verkligen tänkvärd. Omedvetet, när jag har lyssnat på den har jag gjort egna översättningar och egna reflektioner kring innehållet i den. 

Hur ska du kunna veta vart du är på väg, när du inte vill veta av ställena du har varit på? 

Du gömmer skammen och låter ingen närma sig ditt inre. 

För dig kan en plats fylld av människor, vara en tyst plats -en plats att gömma sig på när du känner dig ensam. 

Du tror att du är den enda som inte förtjänar att få känna. 

Om rädslan för misslyckas är för stor så kommer du aldrig våga försöka. Du gömmer dig bakom dina egna uppsatta väggar gjorde av "kanske" och "aldrig". Men du glömmer bort att det finns något mer än att "Du kunde ha vetat bättre", dina misstag definierar inte hur du är nu, de definierar vem du inte är. 

Glöm inte bort att du måste leva det här livet som du har fått, det här är din chans. Det här är det enda livet som du har.

Minnen har lämnat stora hål i din själ och såren har aldrig läkt. Ensamheten inuti dig växer allt större och det är så lite kvar att fylla innan du är helt fylld av ensamhet. 

Du är rädd att titta tillbaka på det som en gång varit och du är för trött för att fortsätta kämpa. 

Du känner det som att du är den enda som inte skall behöva kämpa, du känner att du är den enda som inte förtjänar att känna. 

Vad skulle det behövas för att du skulle säga "Jag ska försöka"? 

Vad skulle du vilja berätta och göra för andra, för dig själv, om det här var sista dagen i ditt liv?

Du förtjänar, allt.

Tiks.

I helgen när jag och familjen var inne i Södertälje och snurrade så uppmärksammade jag ett väldigt trevligt intiativ från Södertälje Kommun i samarbete med ett antal företag i Söderälje. 

På en av stolparna vid ett övergångställe i närheten av gamla "Flickskolan" så satt det en skylt med en lite reklam för företag samt hundbajspåsar som man fick ta. Det är ju kanon! Jag blev lite nyfiken och kollade runt lite på hemsidan till företaget som pruducerar skyltarna och tillhandahåller tjänsten med hundbajspåsarna. Företaget heter TiksPac AB och profilierar sig med "För rena publika rum". 

Det finns möjlighet både för företag, kommuner men även enskilda personer att köpa dessa hundbajspåsar. Kolla in på hemsidan! Visst är det ett trevligt intiativ som behövs! Det finns 41 klara kommunprojekt 2008 och kommuner som har hoppat på det här är bland annat Trosa, Södertälje, Gällivare, Sollefteå, Ängelholm osv.

Läs mer på deras hemsida!  om ni tycker det verkar vara intressant. 

Personligen tycker jag inte alls att det är trevligt att sätta ner skon i hundbajs när man är ute och går. Jag misstänker att inte ni heller tycker det. Då jag själv har haft hund och ofta är ute och går med kompisens hund nuförtiden så märker jag hur bra det skulle vara om det verkligen satt uppe hundbajspåsar som man kunde få ta. Ibland har man missbedömt hur många påsar man behöver och då får man återanvända vilket kanske inte alla gör. 

Jag tycker även att man borde sätta upp fler sopkorgar att slänga påsarna i. Det behövs också!

Ozonhålets vara eller inte vara.

Jag förstår fortfarande inte varför man säger "Ozonhålet" när det inte har varit eller är ett "hål". Det är en förtunning av ozonet, varken mer eller mindre. Kan man inte komma på ett lite bättre ord? Som typ "ozonförtunning"? Skitenkelt! Det kanske inte har samma politiska genomslagskraft dock, men det är sekundärt. Rätt skall vara rätt.

"Ozonhålet" låter ju betydligt mer skrämmande och farligt än vad ozonförtunning låter. Men i slutändan så kan man tycka att skrämseltaktiken inte fungerar fullt ut i alla fall, så varför envisas med att använda sig av den principen? 

Idag på föreläsningen diskuterades det en snabbis om just Ozonhålet, min föreläsare och så även kursansvarig, berättade lite snabbt om hur man skötte förmedlandet av det smärre katastrofen som uppstod när vetskapen om förtunningen kom till ytan. Istället för att köra raka rör från början så manipulerade man bilderna av ozonförtunningen i bildredigeringsprogram för att förstärka effekten och bilden av att det var ett hål i ozonlagret. Det var ur detta begreppet Ozonhålet uppkom. Folk reagerade, kommuner, landsting, länder, ja hela världen reagerade, vissa mer och andra mindre. I Sverige gjorde man mer än vad man behövde, kommunerna gick in och sanerade samt engagerade sig mer än vad som egentligen krävdes vilket resulterade i stora ekonomiska utgifter. Agerandet var bra, självklart. De stora företagen som var världsledande i att använda freoner hittade andra ämnen att använda i frysar, sprayburkar och så vidare. Små företag gick i konkurs. Många freeriders i världen kom enkelt undan då vissa länder tog ett större ansvar än de hade behövt vilket är lite av ett dilemma. Inom miljöpolitik och planering så förväntas länder vara en liten del freeriders för att det skall vara ekonomiskt hållbart, men detta är även ett annat dilemma; Fångarnas dilemma. I dagsläget finns det många U-länder som fortfarande har freoner i användning.

Hur som helst så efterlyser jag lite mer konsekvens i begreppsutformningen! Vad är det för fel på "ozonförtunningen" i dagsläget då man trots allt vet att ozonagrets tjocklek är dynamiskt och inte statisk, det finns fluktuationer över area och tjocklek. Så, kom igen. Någon!

Så var det söndag..

Tänk att man spenderar 1/7 av sitt liv med att genomlida söndagar. Det är alldeles för mycket tid. Söndagar brukar oftast innebär att det skall städas, tvättas, tråkas och bläas. Så för att stilla er nyfikenhet snabbt: Ja, denna dag har inneburit detsamma.

Lägenheten är väl typ städad, tvättat har man gjort. Tråkigt är det och blä är det alltid när det står "söndag" i kalendern. Men så över till något helt annat! Man skall inte vara bitter.

Igår på pendeln så satte sig en kvinna bredvid oss med en liten valp i famnen. Valpen, som var en black and tan chihuahua, var riktigt söt. Jag förundrades lite över kläderna den hade på sig, riktigt välsydda grejer där! Jackan såg ut att vara någon lite miniatyr av en Canada Goose med luva och allt. Kopplet var rundsytt och halsbandet var av samma märke som kopplet och hade mässingspännen. Den där hundens outfit lär ju ha kostat betydligt mycket mer än min, om jag skall vara riktigt ärlig. Trots det här hyperaktiga kring chihuahuas och att klä dem så kan jag inte låta bli att tycka att dom är rätt söta. Jag tror jag har drabbats av Hilton alt Rosing-viruset. Försökte till och med få killen att se tjusningen i dom där små ickehundarna, men, det gick inte bra.

Någongång ska jag också ha en liten söt vovve. Typ en rottweiler att dra runt med i skogen och spåra med eller träna sök med. Den är ju i alla fall black and tan! :D

Nu ska jag gosa sönder sötisen lite. Han ser riktigt förstörd ut och då har han inte ens läst bloggen än.

/A.

Den här dagen.

Det blev "check" på i princip allting idag. Jag kom mig ur sängen, jag fick mig frukost. Det behövdes dock ingen nyckel till motorvärmarskåpet, så jag åkte direkt in till skolan. Hämtade ut arbetet, sökte kurser inför våren och skrev en tenta.

Sedan började kaoset. Jag har inte nämnt det innan, men ni lär få höra det igen i bloggen. Jag är så *pip* less på SL (Stockholms Lokaltrafik) att jag skulle kunna krevera på plats. Idag var pendeln 10 minuter sen, vilket innebar att jag missade anslutningen vidare. IGEN. Jag blir så himla less. Hela den här veckan samt hela förra veckan så var det en massa förseningar och tjaffs. Jag orkar inte med det här snart. Jag är dock riktigt glad att dom inte kom och frågade efter biljetten idag den senare anslutnsingståget, jag hade gått i limningen. 

Jag fick även ta kidsen idag, det blev visst någon miss för exet. Han hade varit inne i stan hela dagen och sedan verkade han ha missat att det är rusningstrafik, så han stod stilla på Essingeleden när klockan var 17. Så jag hämtade upp kidsen och nu ska dom sova här. 

Killen är påväg ner från Norr med, under resans gång har det varit nära med bland annat  soppatorsk. Han hamnade i världens kö kring Kista och är inte här än. Vi får se när han dyker upp. Just ja, han lyckades köra fel med, allt detta på grund av att han hamnade i någon form av rusningstrafik och inte kunde byta körfält. Otippat. 

Nu ska jag lägga kidsen. Sedan ska jag ta en stund till reflektion. Återkommer lite senare!

(Ni har väl inte missat min önskelista lite längre ner på höger sida?!)

Hm..

Kom precis hem från staden, dagen har gått åt till att läsa lite inför tentan och gå i affärer och sukta över en massa saker jag vill ha. Det gick minst tid åt pluggningen. Skandal. Jag hoppas verkligen att jag fixar tentan, har inte riktigt orken att göra en omtenta. Skulle jag mot förmodan få göra en sådan, så är det faktiskt min första under min tid på högskolan, så det kanske är på tiden. 

Var inne på H&M en sväng, hittade en hel den trevliga saker. Bland annat en pyjamas bestående av korta shorts och ett linne. Svart var det, med lite spets på, tunn bomull och på rea. Kan det bli bättre? Får kanske ta ett kort vid tillfälle. Jag förstår att ni är mycket nyfikna!

Sedan då, pendeltågandet gick åt till att läsa diverse texter, i form av artiklar i Metro samt lite inför tentan. Känner att jag kanske borde reflektera lite över det jag läst, men det blir nog sammanfattat i morgon! Måste försöka få i mig någon middag samt göra någon form av sammanställning/sammanfattningen av allt inför i morgon.

Ikväll klockan 22 är det dock dags att se på Insider. Säsongspremiär! Det skall handla om mammor som kidnappar sina barn samt får hjälp av vissa nätverk att hålla sig gömda. Detta skall bli mycket intressant, hoppas jag orkar vara vaken bara.

På återseende ärade kamrater! (och ni andra med)