Jag såg det komma, jag förstod men ville inte tro.
Ville inte tro att det inte var tillräckligt, att vi, inte var
tillräckliga. Det kan gå så snabbt, ett samtal, några ord, och allt vänds upp och ner.
Vi är där nu.
Vi är inte längre vi, utan två själar fast i olika visioner.
Två stycken människor, där den ena offrade en vardag, för en annan.Där den andra öppnade sitt hem, skapade en vardag, för att få den uppbruten, igen.
Två själar, ett du, ett jag, men inte längre ett vi.
lördag 15 augusti 2009
Två själar..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Önskar att jag fanns hos dig och kunde hålla om dig...tusen kramar
SvaraRadera