Äldsta dottern skulle springa Järnaloppet för minisarna, dvs 400 meter! Rackarns vad stolt jag blev när jag såg henne komma kutandes där på målrakan, som nummer 5! av alla barnen.
Hon såg lite konfunderad ut, för det var mycket folk som stod och hejjade på, men hon kutade på, först av flickorna kom hon. OKEY! Jag vet, det är ingen "tävling", alla fick pris osv. Men ändå, man blir allt lite stolt. Kommentaren hon kläckte efter att jag hittat igen henne efter hon gått i mål var: "Mamma! Mina ben sprang så snabbt!" Sötnosen.
Hon ville även springa nästa år, men då är det längre, 900 m, så jag sa till henne att då måste hon nog springa några extra rundor på dagis ;)
Här är A. ( i mitten) och hennes två kompisar från dagis. :)
Uppvärmingen är viktig! :)
En stolt A. efter målgång! Mamma var iofs minst lika stolt ;)Efter det bar det iväg till N. barnkalas dit hon hade bjudit dagiskompisar och kusinerna. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar